Att rättfärdiga skitsnack med att få det att framstå som ett skämt gör mig minst sagt förbannad. Vill man snacka skit, kalla någon fet eller vad som helst som är att nedvärdera en annan människa tycker jag att man får stå för det. Det är ALDRIG okej att tala illa om någon trots att det är ett skämt, för det är ju aldrig ett skämt, inte egentligen. Det är bara ett sätt för oss att säga något vi vill säga utan att verka elaka eller ytliga. För man är tydligen en mycket bättre människa om man inte står för alla ens sidor av sig själv.
Less blir jag, så sjukt jävla less!
T
Vill bara åka ifrån kalla Sverige nu nu nu
Så trött på att behöva försvara sig för saker som bara är hennes, ingen annans, bara hennes beslut. Vem hon är, vad hon vill göra och vilka hon vill släppa in i sitt liv är väl upp till henne?
Löjlig, löjlig, löjlig. Ordet ekar mellan väggarna i den lilla lägenheten, får hennes ögon att tåras i vrede. Den där ilskan som hela tiden ligger och gnager under skinnet, vill ut, inte vara instängd därinne i den lilla kropp som hon tryckt ner den i, lagt i en kista för att sedan sätta på ett stort tjockt hänglås.
Hon vill bara få vara sig själv, ingen annan, inte behöva låtsas. Hon gjorde det, tog bort den där stora tumören i hennes liv som bara medförde obehag. Vände ut och in på hennes magsäck och stängde hennes luftvägar.
Men ingen verkar bry sig, att hon är lyckligare nu, att hon inte längre strävar efter att vara den han vill att hon ska vara. För det är inte möjligt, han är aldrig nöjd och allt han sagt, allt han gjort blir aldrig ogjort. Han kommer aldrig att förändra sig, bara vara en stor och livsfarlig tumör som försöker ta över hennes kropp och sinne. Slita och dra tills hon inte längre existerar, bara en kropp som hasar runt med mentalt brutna ben.
Hon kan inte förlåta, kan, kan, kan inte. Och de tjatar, tjatar och tjatar. För hon är ju löjlig, de är samma kött och blod, som att hon fick stå där och välja innan hon blev född, välja vem hon skulle vara TVUNGEN att älska villkorslöst. Nej, hon är inte tvungen, hennes hjärta älskar vem det vill.
Men hon undrar så, varför de hellre ser henne gå under än att vara lycklig?
Känner mig grymt vuxen idag. Jag har storstädat och storhandlat. Nu blir det plugg så att jag kan få lite lugn och ro, allt-i-allo-lördag, känner mig hyffsat duktig faktiskt. Jag kanske hinner skriva lite mer på min roman ikväll också, det vore toppen!
Imorgon ska jag samla på mig lite mer vuxenpoäng, ska fixas lite i lägenheten och ett besök på IKEA. Mamma och Torbjörn är bäst!
Hoppas ni har en grym lördag!
Jag är ledsen att jag är så off på bloggen, i livet, ja, lite off sådär hela tiden. Men skolan tar tid och energi, hur mycket man än försöker plugga, jobba, träna och umgås med nära och kära, så räcker tiden inte riktigt till. Just nu handlar det om överlevnad i fyra månader. Dragit ner på jobbtimmar, timmar på gymmet men framför allt tid med vänner. Känns surt, riktigt sjukt jävla surt, men ni får helt enkelt ha lite tålamod med mig just nu. Jag återvänder i Juni, mer social än någonsin, jag lovar.
Måste ju klara av den här jävla skoljäveln!
Har precis läst igenom rättsfallen till morgondagens seminarium och två kapitel i boken Sakrätt avseende lös egendom... Tur att jag inte behöver vara färdig förrän kl 14.00 imorgon då jag har basgruppsmöte. Ska ta en varm och skön dusch och sedan skumläsa lite i ELLE innan jag somnar.
MEN PUSS PÅ ER
"Nybliven vuxen" tjej på tjugo år som tar dagen lite som den kommer. Går juristprogrammet, jobbar extra, umgås med vänner och skriver texter. Innan jag dör ska jag leva!
